Det hela blev egentligen ganska enkelt. underst så gjorde vi en bädd av sallad. Sedan placerade vi ut två hamburgare. På dessa hamburgare så la vi lite ost. Lite sky från pannan användes för att hjälpa osten att smälta lite extra. På osten blev det sedan tomatskivor som Michelle skar till med den nya kniv jag införskaffat, i japansk stil.
Jag stekte också några ägg. Michelle ville inte ha något ägg. William ville ha ett. Jag tog två.
Här borde man nu kunna variera lite som man vill. Ha på lite av det man tycker om. Man kan ju också tänka sig att man har en tortilla till, ovanpå alltsamman. Men vi valde att inte ha det.
Och visst skulle man väl kunna tänka sig att vira in en hamburgare i brödet, samt mosa ner sallad och annat i det hela, ungefär som när man äter det som, i Sverige kallas för tacos.

Vi åt det hela med kniv och gaffel. Det gick nog åt för att inte spilla för mycket. gott var det också. Och det blev lite av en hamburger-pizza, med mexikansk inspiration. Ja, ungefär.

William hade nya spel. Då är det svårt att få honom intresserad av att laga mat. Michelle däremot hängde med på vad som skulle bli en riktigt trevlig stund vid köksbordet och spisen.

Det hela gick ut på att ha en whisky-burk med spagetti. Ja, det kanske är en konjaks-burk om man tänker efter men det saknar egentligen relevans. Burken fungerar ju endast som förvaring åt spagettin, på samma sätt som en något rundare burk, vilket det verkligen varit whisky i fungerar som müsli-förvaring. Så, även om man teoretiskt sätt skulle kunna kanta aktiviteten med ett glas whisky istället för en öl så är det alltså spagettin som är det väsentliga denna gång. Man behöver, förutom spagetti lite korv, en kastrull och en lagom mängd vatten.

Tillredningen är lika enkel som lagom tidskrävande. Och lagom i sammanhanget baseras på att man då får en typ av gemensam aktivitet, ett pyssel samtidigt som det kan bli klart inom överskådlig framtid.

Man låter helt enkelt lite vatten koka upp i en kastrull. Tillsätt lite salt. Det ska man tydligen göra när man kokar pasta. Fråga mig inte varför. Och medans vattnet värms upp så skär man korven i små bitar. Sedan sticket man spagettin genom korven.
Det går att få genom flera på en gång, men för att det ska hålla bättre så rekommenderas att man sticker en i taget.

Om man sticker all pasta åt samma håll i korvbiten så blir det enklare att få ner det i kastrullen. Man lägger då i det på samma sätt som man gör med vanlig spagetti. Ja, alltså om man nu inte är den där typen som bryter av spagettin förstås. Men dessa får allt hitta en egen lösning på det hela.

Resultatet blir att man får korvbitar med pasta som sticker ut som små maskar. Ja, det ser inte så äckligt ut som jag nyss beskrev det. Men, med lite färg kanske det kunde fungera som Halloween-tillbehör också. Fantasin får sätta gränserna där tycker jag.

Michelle provade även att sticka in spagettin åt lite olika håll. Det såg trevligt ut men krävde en viss assistans när det skulle ner i kastrullen. Denna skapelse fick ett alldeles eget kok. Och så kan nog vara bra att göra, koka det i omgångar. För man vill ju kanske inte att korvbitarna trasslar in sig i varandra när man plockar upp dem ur vattnet. Detta gör man bäst med en pastaslev. Att sila av det verkar bara krångligt. Nej, det hela löste sig ur sina lindor riktigt bra.

Man kan sedan, märkte jag ha på lite olivolja, salt och peppar. Så som man gör med vanlig pasta. Men, glöm inte att fylla på vatten ibland i kastrullen. Det har en tendens att försvinna vid flera kok.
På det hela taget så var detta en mycket lyckad rätt. William smakade det hela och gillade det. Ja, hade det funnits en gilla-knapp på spisen så hade den garanterat fått tre tryck.

En lördag i oktober efter en skogspromenad väster om Lövsjön på Sörmlandsleden gav en lite skörd med väl avvägd mängd trattkantareller. Denna skörd rensades och stektes och blandades med lite köttfärs. Köttfärsens samansättning saknar kanske relevans i sammanhanget. Man kan nog göra lite som man vill, eller snarare brukar göra med köttfärs för att få önskat resultat. Huvudsaken var i detta fall att vi fick med trattkantarellerna i receptet.

Vi gjorde en deg. Och vi kunde inte bestämma oss för ifall att vi skulle ha torrjäst eller färskjäst i degen, så vi hade i bägge två. Jag menar, så att något av det blev rätt i alla fall. Detta visade sig vara bra. det jäste som en utomjordisk massa, som tillgodoser minsta uns av näring och växer med en övernaturlig fart.
Äh, ja alltså, det var bara en liknelse. Bli inte rädd nu. Det finns inga utomjordiska varelser här på jorden. Bara så att du vet det.
Rågmjöl lär, har jag hört vara lite tyngre än vetemjöl. Det är därför det jäser sämre. Det blir liksom lite plattare bröd av rågmjöl. Detta råder man tydligen bot på, genom att ha mera jäst i degen. Ja, alternativet lär väl vara att göra en mindre deg, men låta mängde jäst bestå. Rent logiskt och matematiskt så borde det fungera på samma sätt. (om det inte finns utomjordisk jäst förstås) Alltså, för att återgå till en blekrosa tråd som nu tycks ha försvunnit helt så fick vi till en bra deg, som jäste mycket fint. Vi kryddade med våra kryddmixar som vi har till både det ena och det andra. Vi hade också i lite olja i degen, så att det blev lite som pizza-deg. Michelle krossade lite kryddor också, i min farmors gamla mortel. Den är så välanvänd att morteln har blivit snedslipad. (tänk om man visste om någon som kunde fixa till det)

Vi gjorde små runda saker av degen som vi fyllde med köttfärsen . Alltså, man viker den runda degbiten över köttfärsen. Sedan, om man kommer ihåg det så sticker man lite hål i pirogen, men en gaffel. Och att jag skriver det där med att komma ihåg har inget med att göra att vi eventuellt glömde det initialt när vi bakade våra piroger. På den punkten förnekar vi allt.
Nästa steg blev lite svårt. Man brukar nämligen pensla på ett ägg på pirogerna. Men, skalet på ägget är hårt och stråna på penseln är mjuka. Det är jättesvårt att få till en vettig pensling av ett ägg. Men, innovativa som vi är så fanns vi en väldrevolutionerande lösning på det hela. Vi knäckte, och avlägsnade helt enkelt skalet på ägget. Vi vispade till ägget lite med en visp. Och helt plötsligt så hade vi något som var fullt penslingsbart. Det kvarvarande gick nu att pensla ut på ett fint sätt på var och en av våra piroger. Vi insåg också att kyckling, som ju gömmer sig inne i äggen alltså är ett skaldjur. Tänka sig.

Pirogerna blev klara och smakade som sig bör, alldeles förträffligt. Öl rekommenderas som dryck till denna typ av rätt. Som minderårig kan rekommenderas Cola, allt enligt Småfotingarnas utstrålande förtjusning.

Av degen som blev över så började vi experimentera lite. Jag började fläta lite av en del. Michelle hakade på. Vi fick till någon form av brödflätor som fungerade utmärkt med lite räkost på. Michelle gjorde även gifflar. Dessa fyllde hon med jordgubbssylt. Det var i stort sätt det hela eftersom att  det visade sig att vi inte hade något smör, eller margarin hemma. Men, det fungerade bra ändå. Ja, hon kryddade ju lite också. Och, återigen så fick hon nytta av min mormors gamla mortel.

Det absolut viktigaste när man lagar god mat är vare sig prislappen på ingredienserna eller hur pass krångligt man gör det. Då är det viktigare vad man gör tillsammans med barnen tycker jag.

Lördagens mat gjorde jag själv. Här fick jag endast sällskap när det behövdes ett lösenord till en dator eller två. När det skulle “låsas upp tid” eller när det var något program som behövde administratörens godkännande. Fast det är ju en form av sällskap det också.
Men tidigare under dagen så var det lite annorlunda. Då var vi i skogen. William var med vid skogstur nummer två för dagen. Det var den turen som vi hittade lite trattkantareller på. Det var jag, en kompis och William som gick en liten bit på Sörmlandsleden. Vi hittade en halv påse med svamp. Och med förra helgen i minne, när jag rensade svamp halva kvällen så gav vi bort det till Urfotingen. Jag plockade bara ut några trattkantareller som jag kunde ha till kvällens mat. Och det gick ju ganska bra att rensa det, direkt vid stekpannan. Eller wok som jag hade denna gång.

På vägen hem från skogen, som också var en tur då vi gömde skatt i geocachingens anda så stannade vi till vid COOP Konsum på begäran av William. Han fick 30 kronor att handla godis för. Han tog en påse, fyllde den och konstaterade att han nog behövde mera pengar. “Jag kan ju inte lägga tillbaka godiset nu!”
Jaha, är det så det går till?
Den som nu bestraffades var alltså jag. Min falukorv och mina frysta grönsaker blev helt plötsligt betydligt dyrare än beräknat. För korv skulle vi ha. Korv, wok-grönsaker och skruvmakaroner. Ja, jag kommer inte ihåg vad för namn de har. Raka makaroner som skruvats lite. Ja, det hade lite olika färger också. Det var viss spenat och tomat och vad det nu var som gjorde att de hade lite olika färger.

Man tar helt enkelt och strimlar korven. Det kan man göra medan man steker trattkantarellerna. Jag brukar ge dem lite salt, kanske något lite peppar samt en liten droppe soja. Man kan, har jag märkt hälla i lite ostronsås också. Men det får man inte göra för tidigt. Det kan bränna då.
Korven stekes efter behag. Man blaskar i de frysta wok-grönsakerna och vispar ut lite mjöl i lite mjöl. Häll i mjölkblandningen i woken. Koka upp tills det blir till en lagom trevlig sås. Häll av pastan och blanda ihop allt, svamp, korvgryta och pasta i en tillräckligt stor skål eller direkt i woken om det får plats. Sedan serverar man sig själv, ett par Småfotingar och häller upp det som blir över i matlådor. Sedan har man god mat till jobbet i ett par dagar.

Visst är det enkelt?

Mjölet är bra och ger gott bröd. Men man ska nog inte ha mera än en tredjedel av det i degen. Den blir lite svårhanterlig då. Jag brukar ta en deciliter Svintunamjöl till 2-3 deciliter vetemjöl. det brukar bli lagom. Det är lite svårjäst ändå, om man nu inte har i mera jäst.

Jag bakade någon limpa en fredagskväll när det bara var jag och William hemma. Michelle var hos sin mormor och morfar. Jag passade även på att göra några frall-liknande bröd också som jag tänkte att vi kunde ha till våra hamburgare som stod på menyn denna kväll.  Det visade sig bli riktigt gott. Jag gjorde lite som jag brukade och hade på stekt ägg, cheddarost och så vidare. Brödet kom verkligen till sin rätt.
När jag bakar bröd så här så brukar jag krydda det med färdiga, gärna arabiska kryddmixar. Det brukar ha de kryddor som ska vara med. Det är bara blaska i det lite på måfå. Det blir alltid gott.

Sedan, till hamburgaren så tog jag en öl. Dugges Höstbrygd som fungerade alldeles utmärkt. Men, den var lite mäktande. Ja, i kombination med hamburgaren i alla fall. Vilken del av måltiden som man blev mättast av är väl svårt att säga, men Dugges hade lyckats bra med sin öl.

Nu var det i alla fall dags för lite tzatziki. Jag brukar ha två hela vitlökar till en stor burk med 10 % yoghurt, men denna gång så fegade jag lite och tog bara en lök. Det märktes att det var mindre vitlök i den.
Jag hackar vitlöken. Jag är nämligen lite allergisk mot dessa förbannade vitlökspressar som aldrig fungerar som de ska. Sedan så blir det mera fart i vitlöken om man låter den vara i små bitar, eller som när man har det i maten, skivar den i tunna skivor.

När jag är klar med att hacka vitlöken och har haft i yoghurt i en bunke så hålls jag inte och kladdar med en massa gurka och skit. Nej, jag mosar i lite gurkmix (Bostongurka) Där i finns det mesta som en tzatziki innehåller, förutom vitlök och yoghurt. Man blandar i gurkmixen efter eget behag och tycke.
Jag brukar dock komplettera med lite salt och peppar. Och, om man tycker att det blir starkt med mycket hackad vitlök så kan man mildra det hela med lite socker. Sockret gör det ju också lite extra gott. Socker har ju den egenskapen.

Sedan avrundar jag det hela med att hälla i lite olivolja. Och det ska det vara. Inte rapsolja eller annat som mycket väl kan användas där de uppnosta TV-kockarna envisas med att blaska i olivolja. Det är bara när det gäller olja som inte ska värmas som jag använder olivoljan. Och, det är väl samtidigt lite ekonomiska själ som ligger och lurar i vassen där. Fast, som efterbehandling av pasta samt i tzatziki så vill jag ha olivolja. Sedan om det är en idé som är vetenskapligt grundad eller ej, det bryr jag mig för tillfället inte om.

Tzatzikin går att använda på en gång. Till mat, i mat, på mat, under mat eller på en macka. Den går också utmärkt att göra potatissallad på också. Men, mest använder jag den nog till att ha på mackorna, i kombination med lite annat. Denna gång var det som tillbehör till köttbullar och pasta. Ingen gammal ketchup där inte.

Börja med att strimla korven. Vips, vi har grunderna till något asiatiskt.  Krydda ordentligt samt kör det hela i en wok. Glöm inte att lägga nudlarna i blöt. Har du glömt det så får du antingen göra en sås för dem att bli mjuka i, eller så får du ta varmt vatten och helt enkelt vänta några minuter. tar du kallt vatten så får vi hoppas att du i alla fall kom ihåg att köpa de där chipsen, och kanske lite jordnötter åt dig själv. Skölj ner jordnötterna med en välsmakande öl. Men inte för mäktig. Du vill inte bli allt för mätt. Det kan ju bli en god middag av det hela till slut, vem vet?

När vi gjorde detta så passade vi även på att steka lite fläskfilé. den kan komplettera korven en smula, om man är på det humöret. Men, förvänta dig inte att barnen tycker att fläskfilén är godare än korven. I så fall har du för mycket av, antingen broccoli eller kokta morötter i wokpannan.  Det ska  nämligen i lite frysta grönsaker också, i alla fall om det ska bli som det vi gjorde. Ha i dem efter ett tag. Se till att de blir mjuka och inte längre djupfrysta, det räcker.

Nudlarna kan du ha i sist om du vill. Dessa är bra att bryta sönder i små bitar när de läggs ner i vattnet som ska göra dem mjuka. Man vill inte jämt ha halvmeterlånga saker som hänger ut ur olika delar av ens ansikte. Ja, i alla fall ur en del. Innan du lägger dem i woken så kan du sila dem i ett vanligt durkslag. Sedan kan nudlarna få en skvätt soja över sig, både för dess smak som för dess färg. Vi är sedan klara att äta maten. Och, om du hade fläskfilé med, stekt i stora bitar så kan den gärna få skivas i ganska tunna skivor. Dessa läggs sedan underst i högen av mat på ett tortilla-bröd. korvgrytan läggs sedan på, lite ost, tomat och vad du gillar och har hemma. Det är ungefär som när du har tacos. Rå lök, gul som röd går naturligtvis bra. Lök av olika slag kan även stekas med korven, men nog är det väl godast med den råa löken?

När det nu är dags att äta så är det upp till var och en att göra som den vill när den viker ihop brödet. Jag brukar spara plats åt mig, och kanske lite på kanterna. Sedan viker jag upp den del som jag har i magtrakterna om jag sitter på ett korrekt sätt vid bordet. Sedan mosar man ihop det hela med flankerna. Vidare mosning sker sedan in i ens mun. Låt sedan maten tysta munnen.

Denna gång så hade jag inget vettigt bröd hemma till hamburgarna. Jag fick ta vanliga polar-bröd. De där tekaks-liknande små runda bröden som är så praktiska att ha en rulle hemma av. Man kan med fördel ha dem i frysen och tina upp dem, antingen några sekunder på full effekt i mikrovågsugnen eller också genom att köra dem i brödrosten. Och just brödrosten kan vara bra när man sedan ska smeta ner dem med diverse tillbehör till hamburgaren.
När man har bröd som dessa så behövs det ingen överdel. Jag tog lite remouladsås i botten, lite sallad samt en och annan smörgåsgurka för att sedan mosa på med ett lagom rinnigt stekt ägg, hamburgaren samt en skiva cheddar, skivad mjukost.
Jag vet, det kanske låter konstigt med skivad mjukost för den som aldrig har sett detta, men på LIDL bland annat så finns dessa. Och just den affären har nu börjat sälja cheddar i samma förpackningar som de tidigare hade en lite ljusare ost i. Cheddar är väl den ost som de använder bland annat på McDonalds på deras ostburgare.

Till maten så hade vi tranbärsdricka. Det är en mycket läskande dryck tycker jag. Och, likadant som tidigare så förvånade den då hemmavarande Småfotingen mig med att inte tycka om det. Så mycket bättre då för mig, som fick desto mera själv. Detta varade förstås inte längre än till den stund då den andra Småfotingen kom hem. Då försvann det ganska fort ur förpackningen.

“OK”, sa jag, “men då får du laga kycklingen, själv”
”Men, jag kan inte laga kyckling!” sa Michelle.
“Jo, det kan du. Du kan läsa och du vet hur man sätter på ugnen. Då är det lätt”

Så är det ju faktiskt. Man bara läser på förpackningen och sätter ugnen på rätt temperatur. En timme i ugnen och ut igen. Sedan är det ju klart. Detta är en bra rätt om man vill att ens barn ska laga maten. Hon snappade till och med upp att man kunde krydda extra om man så ville. Lite av min Biryani, kryddmix samt lite grillkrydda. Sedan var det bara att slänga in det i ugnen. Michelle hade gjort maten alldeles själv. Detta utan att ha gjort kyckling tidigare.
Tilläggas ska kanske att vi, tack vare den sena timmen endast åt kyckling. Vi hade inget till. Men, ris, nudlar eller annat går ju alldeles utmärkt.
Jag tog ett par öl till maten. Det blev en öl-duell mellan två sorter som har dokumenterats i bloggen som handlar om den typen av aktivitet, Brooklyn, East India Pale Ale V/S Brewdog Punk IPA. Det var två, riktigt goda öl som denna gång fick utkämpa en duell om vilken som klarade av att skölja ner kycklingen bäst.

Detta med bordskyckling är ju lite av ett halvfabrikat kan man kanske tycka. Jag tycker att det är jättebra med halvfabrikat. Inte för att det ska gå snabbt eller så. Utan för att barnen kan klara av en stor del av matlagningen. Och barn som gör något själva, speciellt för sin förälder känner sig enormt stolt. Barnet växer, som man brukar säga.
Michelle lär inte ha gjort sin sista kyckling i vårt hushåll. Var så säker på det.

Medan nudlarna ligger och simmar i vattnet, tar ett bad så tar man fram ett par ägg. Se förresten till så att inte nudlarna använder bad-skum. Det ger oönskad smak.
äggen knäcks ner i en stekpanna. Sedan får man krydda lite efter behag. Jag brukar ha salt, kanske peppar, en hel del ingefära samt lite fond i. Jag brukar även färga det lite med soja.
Sedan gäller det att röra hela tiden. Till detta brukar jag använda en vanlig stekspade. Man kan säkert ha en visp också, men det kan ge lite problem i slutet. Det ska nämligen bli som små köttbitar. Ja, det ser nästan ut som om det vore kycklingbitar. Mot slutet krävs det mera vispande så att det inte bränner fast.

Jag hade även i en ny kryddmix som jag köpte för en tid sedan. “Biryani kryddor” står det på burken. Jag har inte kontrollerat vad det är i den med det luktar gott, lite som buljong. Den har jag märkt fungerar till mycket matlagning. En god och användbar burk. Men,det är ju inte säkert att den finns nästa gång man ska handla kryddor. Då hittar man säkert en annan kryddmix. Dessa burkar är väldigt användbara. “Sju kryddor” brukar också fungera till det mesta.

Kryddmixen hade jag alltså också i äggröran, eller vad vi ska kalla den. Men, det viktiga nu är att man rör. Jag nämner det igen, så att det fastnar i bakhuvudet, och inte i pannan. (kul va?)

Tag nu nudlarna och släng i dem i en het wok, med lite olja i botten. Rör ordentligt så att det inte sätter fast. Här är risken stor att ett SMS räcker för att det ska bli en del kvar i pannan, fastbränt i bottnen. Här kan vi nu också krydda efter behag. Men, återigen så använder jag för det mesta en hel del ingefära, lite fond och min nya kryddmix. Men, det finns ju andra alternativ. Curry till exempel.

Efter att, mot slutet ha blandat i äggen, som nu alltså är i små bitar så serverades detta med lite vanliga stekta köttbullar. Ett par öl gjorde måltiden komplett. Om dessa återkommer jag i bloggen Öl-duellen

Jag skar av det jordiga på foten av varje kantarell. Sedan sköljde jag dem lite försiktigt. För, alla säger att de inte ska sköljas, endast borstas. Men ingen har någonsin talat om varför. Jag menar, det regnar ju ute. Svamp älskar regn. De sträcker på sig då. Hur klarar de det, om de inte klarar av att bli sköljda. En skröna tror jag. Jag har då inte märkt någon skillnad på sköljda och borstade svampar, mer än att de borstade kanske kar en och annan liten knaprig sten med sig.

Jag stekte dem i margarin, som sig väl bör. Jag saltade och pepprade som sig också bör. Jag brukar, som sig inte bör också ha i en liten droppe soja i stekpannan, men denna gång så hade jag ingen soja. Jag gav mig istället på ett litet experiment. Jag tog fram lite ostronsås som jag hade köpt på Orion Livs i Norrköping. Fast, jag tänkte att, den kanske inte skulle steka så länge. Den kanske kunde förvandlas till något bränt. Så, jag hade i den i slutet av stekningen.

Till sist, för att avsluta min frukostmacka som det visade sig bli så tog jag ett märkligt, pitabrödliknande bröd som jag lyckades dela i två halvor. Margarin i botten, lite svamp och så den där nya mjuka cheddar-osten som LIDL har börjat sälja. Ja, man vet ju inte hur länge de gör det, för de brukar ha en del roliga saker, som helt plötsligt inte finns kvar i sortimentet. Fast, då brukar det ju dyka upp något annat kul istället, på en annan hylla i butiken.

Det hela blev riktigt gott. Ostronsåsen fungerade utmärkt. Jag kanske rent av tar bort saltet nästa gång, för ostronsås är ju lite salt i sig självt. Men, det beror ju på hur pass mycket man gillar salt mat förstås.

Lägg sedan i hamburgaren. Den kan steka i fettet av baconen om den har fått steka ett tag innan. Annars är det bara att blaska i det man har i stekfett-väg hemma.
Skär upp en tekaka eller en fralla eller något. Det behöver inte alls vara något hamburgerbröd. Det går lika bra med bröd som går att använda till vanliga mackor också. Frallor är alldeles utmärkta.

Man måste inte ha senap och ketchup till alla hamburgare. Det går bra med lite remouladsås i botten, om man nu absolut måste ha något över huvud taget. Sedan kan man steka lite ägg. Om gulan går sönder så må det vara hänt. annars så kan man försöka att behålla den hel. Detta trots att man ska vända på ägget. Det senare är en smaksak som man gör som man vill med.

Nu, är ens bacon är klart så lägger man det på brödet. Men, om man vill ha lite sallad, så är det bra om den hamnar i botten på hela högen av mat. Sedan kan man lägga dit bacon.

Man lägger sedan dit ägget. Och, om man har varit varsam med ägget så är det fortfarande lite löst inuti gulan. Men detta är lite olika, från gång till gång har jag märkt. Man tar nu fram sin färdigskivade mjukost, i plastförpackningar. Den är i princip färdigsmält. I detta fall så hade jag cheddarost.
Lägg nu i överdelen av brödet i pannan. Du har väl stängt av värmen, när du stekte äggen?

Nåja, under tiden som du steker brödet lite på undersidan så slänger du den där halva tomaten som du sparade förra gången som du lagade mat. Den där som blev över. ta sedan fram en ny tomat som du skivar upp efter behag. På med tomaten, samt brödet så har du mat till denna måltid. Och, om du inte är utsvulten så räcker en hamburgare ganska långt.
Smaklig måltid.

Vanliga färdiglagade köttbullar som man köper i vilken affär som helst går bra. Bara man ger dem lite salt, och kanske någon krydda. Det kan vara allt från chili, vitpeppar till ingefära eller vad man nu har hemma, eller vad man föredrar. Inga konstigheter där.

Pastan har man ju fått lära sig att man kokar upp vatten, har i lite salt och till sist öser ner en mängd pasta när vattnet kokar.
Inte för att jag förstår varför man ska ha i saltet, men det andra kan jag köpa. Man kokar helt enkelt så länge som det står på förpackningen att man ska göra. Inga konstigheter. Se bara till att vattnet kokar upp ordentligt först.

När pastan är klar, så brukar den normalt begåvade kocken i ett stressat, underbemannat hem portionera upp det hela, samt låta var och en dränka det hela i ketchup. Ett misstag av begränsad allvarsamhet. Se till att du har olivolja hemma. Strunta i alla knepiga recept som vill att du ska slösa denna dyra vätska genom att steka i den. Använd rapsolja istället till sådant. Nej, använd en skvätt olja, direkt efter att du har hällt av pastan i ett durkslag och avlägsnat dess vatten. Nu är det dags att tillsätta det där saltet. Peppra gärna lite samt blaska ner något som ger lite grön nyans på kryddan. Oregano eller liknande går bra. Pastan är klar. Rör om lite i den så att kryddan blir jämt fördelad. Om det är bra kryddat, i kombination med olivoljan så behövs det ingen ketchup. Lägg upp på tallriken, sätt till lite remouladsås om du har en tub någonstans, lägg dit lite tomat, samt smörgåsgurka. Smörgåsgurka är både billigt och bra att ha hemma. Vips, så har vi en fin tallrik med mat, som man sedan kan skölja ner med den öl man råkar ha på kylning. Alltså, den ska vara kyld färdigt, inte vara på kylning.

Det senaste föranleder mig till att tala om att, det är bra att handla sin öl någon annan dag än fredag. För, om man vill ha en öl på fredagen så får man alltså ta den öl man hade innan man handlade. Den är kyld då, eller så får man helt enkelt vänta till lördagen. Handlar du fredagens öl på fredagen så hinner den kanske inte bli kyld. Något att tänka på.

Men, om man alltså tar X-tra potatissallad och blandar det med lite hackad vitlök samt skär ner lite morötter så, med lite olivolja, salt och peppar så har man fått till en ganska enkel, nästa hemgjord potatissallad. Man behöver inte ens skala potatis. Och morötterna, de sätter du bara barnen på att skala.

Vill man lyxa till det lite så kan man faktiskt ha i lite socker också. Och, det går förstås bra med egna ingredienser som man tycker om, som röd- och gul lök. Purjolök har man nog också gärna i. 
Relativt enkelt, och billigt!

Rulla de uppskurna köttbitarna, först med ost, sedan med bacon. Sedan är det färdigt att lägga på grillen.

Ja, man bör kanske ha en cocktailpinne eller tandpetare eller något som sticks genom rullen, för att hålla ihop det hela. Ju mera bacon, desto bättre hålls osten inne i rullen. Sedan smakar detta bra med en öl, före, efter som under tiden man grillar.